Emma

söndag 23 november 2008

Diskuterade med Johanna idag, även min självutnämnde psykolog, & kom fram till att jag är en bitter människa.

Fast det har jag vetat länge, livet gick helt fel, inget gick som jag planerade & jag är missnöjd med allt.

Jag är gammal, ful, förstörd & allt är kört, typ.

Livet ville inte samarbeta...

Anonym sa...: Men hörruu!, lite tidigt att vara bitter tycker jag allt. Kom tillbaka om 50 år eller så. ;)

Skämt å sido:

Livet är inte över för att man fyller 26 och dessutom är du ju icke alls ful, tvärtom! Att saker sällan går som man planerar är väl svårare att göra nånting åt i efterhand, men det kan bara inte vara kört, såvida det inte var något du skulle göra just som 18-åring eller så. *pepp-pepp*

Kramar! (duktig du är som köpt julklappar redan förresten, har knappt tänkt så långt än); 23 november 2008 kl. 22:16
Emma sa...: Naaw vad du är snäll=)
Jag är ju lite jobbig när humöret går upp & ner, inte ens familjen står ut;)

Ja, det blev ju inte mkt julklappar men en början iaf!

Kram på dig själv=); 24 november 2008 kl. 11:53
Anonym sa...: Nee, jag har själv väldigt skiftade humör så jag vet... Så länge jag har saker på gång så är jag superpostiv och nästan speedad, däremellan kan jag bli extremt deppig/sur/nere! (känns igen...? ;) )

Min mor blir galen på mig och Henrik börjar vänja sig som tur är.

Grattis förresten! ;); 24 november 2008 kl. 17:59

söndag 23 november 2008