Försov oss, klockan var 10 när jag hörde Vincent babbla.

När han fått välling & blivit påklädd så satte jag honom i bilen & upptäcker att jag inte får upp resten av dörrarna.

Denna gång har chryslern inte bestämt sig för att låsa ut sin förare utan helt enkelt fryst, den är en isklump.

Så jag får börja hacka is på alla dörrar & nu går det att öppna 3 dörrar av 4, men det tog ett tag & jag tror inte dagis är så roade när vi alltid är försenade.

På väg dit hamnar vi bakom en marinblå S40 som måste ta rekordet i låg hastighet, 50 på 90 väg!

På hemvägen möter jag en silvermetallic/grå mercedes som håller på att köra rakt in i mej, den kvinnliga blonda föraren verkar inte alls ha koll på vägen, ärligt talat måste man vara aspackad för att ha så dålig koll på väg & bil som hon hade.

Men jag överlevde*peppar peppar*

Kan inte använda telefon heller(för att ringa dagis att vi är försenade) eftersom den dör så fort man ringer ett nummer då den har dåliga batterier & David lovat köpa en ny.

Det lovade han för sisådär 6 månader sedan men om man vill få honom att göra ngt vid jul ska man börja tjata redan i juni(SENAST!).

När man pratar om byråkrati kan jag beskriva det som att han är den personifierad.

Det blir såklart JAG som får ta skiten som vanligt när vi är försenade(dagis måste veta att man kommer så de kan beställa mat till barnet).

Det blir JAG som får köra runt & leta var dagis är om vi försovit oss & de är på utflykt.

Jag kunde lika gärna vara ensamstående, det hade varit enklare, då slipper man, förutom att ändå få göra allt själv, att behöva vara extramamma & behöva tjata vad som behöver göras.

Men så är det med majoriteten(om inte alla) killar, de flyttar från sin mamma till en ny mamma, de blir aldrig vuxna.