Sitter & läser bloggar & snubblade förbi en väldigt ångestfylld blogg som handlade om en tjej vars pojkvän tydligen gjort slut.

Jag vet ju själv hur det känns när det tar slut, speciellt ett förhållande där man verkligen trodde att man skulle vara tillsammans resten av livet.

Man riktigt känner ångesten i bloggen & har lust att skriva ngt tröstande, men vad skulle jag egentligen skriva?

Jag kan inte skriva att det blir bättre, det vet jag ju inte om det blir.

Om det verkligen gäller den största kärleken så tror jag nämligen aldrig man kommer över den, ångesten svalnar med tiden, men jag tror helt enkelt inte man nånsin glömmer eller slutar tänka på den personen.

Detta är ju verkligen inte uppmuntrande för de med nyss avslutade förhållanden att läsa, men jag tror vissa ska vara beredda på att de kanske inte får leva med den stora kärleken utan får vara tacksamma för den tid de hade & försöka hitta en person som passar dem även om de aldrig kommer ha samma känslor för den nya.